Viljan och sökandet

Jag har alltid varit en sökare. Mamma säger att jag söker efter Gud – En Gud jag försökt att tro på men aldrig lyckats. Ibland går det helt enkelt inte att lura sig själv. Men det där hålet som måste fyllas finns där ändå.

Det finns väl hos alla, gissar jag. Och lösningarna är lika många som oss. Allas vår science fiction-guru Isaac Asimov ska ha sagt att ”Maybe happiness is this: not feeling like you should be elsewhere, doing something else, being someone else.” Och nog har jag alltid längtat bort, till något bättre, till en framtid där jag fått allt jag vill ha.

Genom en hel barndom fylld med en ångest jag inte visste vad den kom ifrån trodde jag alltid att det kanske blir bättre, utan att förstå att det är jag själv som är instrumentet för att nå dit. Jag bara väntade. Och passiviteten krympte mig.

Det är först i vuxen ålder som insikten kommit att jag väljer hur jag ska reagera på livet. För livet händer, vare sig jag är drivande eller inte. Vi är ansvariga för vår egen lycka. Och bara vetskapen om det har tagit mig en bra bit vidare på vägen. Det spelar ingen roll hur fräsiga prylar vi köper och hur stora hus vi har. Vi kan ändå inte trycka in dem i huvudet och få hjärnan att må bättre. För vi är våra hjärnor, på gott och ont.

180816-DSC_0033

Vart är jag på väg, undrar du. Jo, mot den där punkten där jag är nöjd med mig själv och den plats i livet och på jorden där jag befinner mig. Målet är förstås en motsägelse i sig, för vi som människor kan aldrig stå still, längtar oss alltid vidare. Knepet –  och det här skriver jag i vetskapen om att min tankevärld är en storm som alltid skiftar – knepet är kanske att lära känna sig själv. Att lära sig att ställa sig utanför sig själv och tänka att nu reagerade hon så, vad kan det bero på.

Sådant tänker jag på. Jag tror att en del av lösningen på mitt sökande ligger i att inte hetsa. Jag blir trött av konsumtion, jag blir trött av att vara så som jag tror att andra vill att jag ska vara. Jag är konstant trött. Men vilja finns där hela tiden, viljan att gå en väg som tillfredsställer mitt samvete både gentemot mig själv och världen i övrigt. Och jag tror att vi kan nå dit.

Jag har teorier om hur ett bra liv skulle kunna se ut. Teorier om att leva mer och lönearbeta mindre, äga mindre. Teorier om hur vår mat och våra vanor påverkar oss själva och andra. De är inte särskilt välformulerade ännu, och de fungerar absolut inte för alla, men det vore intressant att se om den här bloggen kan leda dig och mig en bit på vägen, tillsammans en stund.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s