Skrivande: Det medvetna valet att undvika konsumentkulturen

Om jag beskriver en kolsyrad brunfärgad dricka i en glasflaska med röd etikett, då vet du exakt vad jag menar. Vi är programmerade att ha den referensen. Företaget som tillverkar läsken har inte bara en produkt, det har en ikon för törstsläckande och, om man ska tro reklamen, evig ungdom.

Vår värld är fylld av namn på företag och specifika produkter. De finns i filmer, i tidningar, i det offentliga rummet, i våra hem. De följer med oss, på våra kläder, ut i skogen när vi vill koppla av. När vi är krassliga köper vi halstabletter av det märke vi känner igen och tycker vi kan lita på. Vi kommer helt enkelt aldrig undan dem. Och jag blir trött, så trött.

Om det inte finns ett syfte med att nämna ett visst märke försöker jag därför i möjligaste mån undvika det. Framför allt i mina skönlitterära texter. Jag vill helt enkelt att läsaren ska få vila.

050916-DSC_0021Flera gånger har jag läst att en text blir mer levande om märken och företag nämns, så även orter och nu levande människor. Detta för att sätta in berättelsen i en tydlig kontext, göra den realistisk och möjlig att relatera till. Jag läser mycket fanfiction, och här dyker det upp sådant skrivande i var och varannan berättelse: Vad karaktärerna har på sig, vad de ger varandra för överdrivet genomtänkta och dyra julklappar, vilka butiker de handlar på.

Visst, alla berättelser är inte tänkta att vara realistiska, och i en fantasyroman skulle man haja till av ett produktnamn. Därför upplever jag att just fantasy och science fiction är uppfriskande läsning. Här är vi mer frigjorda från våra föreställningar om hur en värld fungerar, hur det ekonomiska och politiska systemet är uppbyggt. Hur de saker de hanterar på en daglig basis ser ut. Och vi slipper hela kulturen runt ett specifikt märke.

Jag vill helt enkelt inte beskriva mina karaktärer genom de produkter de dras till.

Man kan dra parallellen till interpretationen att Jesus skulle vara vit, såsom vi ser i de flesta avbildningar. Hans hudfärg nämns aldrig i Bibeln, och om man som bibelläsare befinner sig i ett homogent samhälle där de flesta människor i ens omgivning har vissa gemensamma utseendemässiga nämnare, då är det ingenting man ens reflekterar över. Åtminstone skulle man kunna ursäkta gamla tiders interpretationer på detta sätt, innan människors rörlighet över klotet och tillgång till kunskap om andra platser. Men föreställningen lever kvar, precis som uppfattningen om vad en elektriskt driven rullstol kallas. Eller självhäftande papperslappar, eller bomullspinnar. Det är inpräntat i vår kultur.

Den berättelse jag nu jobbar på utspelar sig delvis i en fiktiv storstad vid den skandinaviska halvöns norra östkust. Utan att nämna varken Sverige eller Norrland kan jag med geografisk information och naturbeskrivningar göra det tydligt. På samma sätt kan jag beskriva kläder, bilar, elektronik, ja vad som helst, utan att nämna märket.

Jag vill helt enkelt inte beskriva mina karaktärer genom de produkter de dras till. Deras handlingar må väl vara bra mycket intressantare?

Vad tycker du om det här? Reflekterar du över detta när du läser eller skriver?

Annonser

One thought on “Skrivande: Det medvetna valet att undvika konsumentkulturen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s