Kraften i vattnet, i tanken

Havet igen. Den här gången var vattenmassan lugn. Men det är konstigt hur massiv den ändå känns. Att något som rinner en ur händerna kan ha en sådan kraft bara det sätts i rörelse. Man vet att energin finns där, trots att rörelserna var loja.

170916-dsc_0048

Det var skönt att få lufta sig lite, tillsammans med goda vänner. Trots att jag valt att inte arbeta heltid känns jobbet för mycket ibland och de sista veckorna har helgerna varit välbehövliga andningshål. Det är något jag aktivt jobbar på att förändra. Varje dag är värd att ha livskvalitet, och jag vet att förändringen främst ligger i mitt eget beteende. Jag vet att jag är lättstressad och har en tendens att oroa mig, har för höga krav på mig själv. Och gång efter annan faller jag ner i den där stress-tratten och måste kravla mig upp igen. Hjärnan älskar tankens vana, den har sina utkarvade motorvägar där allt går alldeles för fort. Det krävs lite list för att inte missa avfarten till de lugnare småvägarna.

Många är de gångerna jag varit tvungen att kliva åt sidan och försökt betrakta mig själv utifrån, sett att det är jag som har de högsta kraven på mig själv, att jag utan problem kan sänka dem några pinnhål. Till och med när jag skriver det här sitter jag och undrar om det verkligen är sant, är jag inte bara lat? Jag har ju inte presterat så mycket på jobbet sista veckan, varit trött och trögtänkt.

Sådana tankar är en ganska bra indikation på att logiken stämmer och att känslan inte går att lita på. Varför ska man pressa sig när man inte klarar av det? Då är det läge att använda de timmar jag har över, av att inte jobba heltid, till vila och återhämtning. Det är ju därför jag frigjort dem, faktiskt betalt för dem i utebliven lön.

Jobbet blir dessutom mycket roligare när energin finns där.

170916-dsc_0036

Så i stället för att tänka på min egen inbillade otillräcklighet gick jag där och undrade hur högt det small när sprickorna i stenen blev till, hur det såg ut precis när lavan svalnat, när jordbävningar flyttade urberget, innan inlandsisarna slipade ytan slät och len.

Sedan halkade jag på en hal sten och trillade i vattnet, kamera och allt. När jag föll var jag övertygad om att nu slår jag huvudet och dör. Och adrenalinet och lättnaden flödade nog en aning för efteråt jag kunde inte sluta le, allt var spännande och vattnet kändes varmt. Kamerans väl och ve kändes högst irrelevant. Men den överlevde den också. Det enda offret var en stackars mini-räka som fastnat i håret. Förlåt räkan!

 

Annonser

3 thoughts on “Kraften i vattnet, i tanken

  1. raniamaria skriver:

    Åh vad jag tycker om den andra bilden, himla fin! Och du skriver så bra, den där stress-tratten tycker vi inte om – att utforska vart alla de där lugna avfarterna leder är en mycket bättre idé. Det är härligt att vara ute bland dem tillsammans med er, med kamerorna i högsta hugg.

    Bada i havet och så med allt på kan vi dock skippa nästa gång va? 🙂

    Gilla

    • Linnéa skriver:

      Ja hellre varm och torr! Stressen kan vara svår att undvika, det gäller att upptäcka den i tid. Det är därför tid för vila och eftertanke är så himla viktig.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s